Godispapper
vad tråkigt att en är ett godispapper
som sugs med i vinddraget
när tunnelbanan lämnar stationen
ner på spåret
och så försvinner det
Alla jag älskar är narcissister
alla jag älskar är narcissister
de gillar mig en gång
sen står vi i skuld
och då vill de inget mer
Fruktbarhet
bara en natt
väntar vid min sida
tunga tunga tunga
andetag
du svettas på mig
jag luktar varm människa
det är allt
Himlen brinner!
himlen brinner!
jag river den itu
splittrar staden, klipper konturer
klappar hårt med din hud mot min, det
är en cellabyrint, skyskrapsglimt
en ledtråd jag följer
röda kors på kroppen
skattjakt, tvåtakt
russinfingrar på andra dejten
jag hittar inte hem
stå upp! stå upp!
hur ska jag andas?
luften är alltid någon annans
vi söker synonymer
vi förmultnar och återuppstår
ett levande vokabulär
snabbt, snabbt
ge mig en plats att stanna
min ordbok, mitt facit,
min hjärnas kompass
mitt hjärtas lugn
staden blöder!
snöstormarna tog över
lät kylan sippra in
oväntade vindar från norr
du, mitt röda kryss
när jag tänker på stormen
på vilsna flingor som singlar
kippar jag efter andan
världen somnar,
allt en virrig analogi
platserna är alla lika under snö
vita vidder
iskall vadd
håll mig till sömns
i staden där
mina andetag är dina
Glasdjur
jag håller ett lånat glasdjur i handen
förlorar mig om jag tappar dig
ett annat du påminner om det som var då
om utbyten och ombyten, om djur på tur
kanske sker det ännu igen
jag håller ett lånat glasdjur i handen
tänker att händer det är det du som händer först
givet (lånat)
och håller krosshårt i handen
hennes ord syns när jag blundar
vaga men vässade
penetratrerar visst
Dubbelt upp
För de som vill andas vardag med mig finns nu plats för det, på adressen
herzschlag.
Jag hoppas att vi håller kontakten även där.
Inte mer
dina tårar blir mina tårar
nilen blir vit blir blå, och du
du vill glömma mig
glömma allt
men genom att tugga vitt
rita rött
glömde jag aldrig
Vintermusik och klavertramp
kortklippta naglar i glitter av guld avbitna
missförstådda blickar menande manande saffranssamtal
måndag igen blir tisdag igen, men
helgerna blir vattenfärg mot oljemålning
mot permanent tusch mot eventuell tatuering på revben
skördar mandlar från träd jag snart planterar, i tanken
är vi någon slags enhet då, en kropp
ett hjärta två hjärnor och max tre centimeter bort
där celciusförbannelser i stället bygger musik
vibrato av flipprade fingrar, händer med kortklippta naglar
eller krispiga vintertappar klingande stopp-ljud på bussen
ljuder än
spegel spegel i ett hus utan tak
utan rödvinsvalser, elektrosex
vintermusik och klavertramp
jag ska inte bli din ångest
Phalaenopsis
07.12
Stod i köket och kände mensblod droppa på foten
inte på mattan eller någon annanstans
tack och lov
Piller
ta en ipren?
har ont i hjärtat
ta sertralin?
sertralin har kanske hjälpt
panodil zapp? morfin meda?
har ont i själen
ta en alvedon?
alvedon har aldrig hjälpt
paracetamol har aldrig hjälpt
men ta en till då?
har ont i hjärnan också
Nu
"Jag vill helst bara dö nu" hade han sagt
och vi viskade stämbanden ömma av ovisshet
av vad gör vi vad vill vi vad håller vi på med egentligen?
"Jag vill helst bara dö nu" av rädsla för av-
anc-er-ad-vå-rdi-he-m-m-me men kommer inte längre,
mikrorörelser blir hud blir ben blir rund mage inget mer.
Jag vill inte se det som du lämnar efter dig.
Jag vill inte handskas med kärlek som går ronden,
med det blanka som blir kvar med det ensamma
och med det döda som kommer att förbli dött.
För tidigt för önskelistor / Djupt vatten
Håll mig som du höll mig då
håll runt midjan, håll i nacken
håll bakom håll handen håll mig nääära.
Låt mig hålla tills du somnar om.
Låt mig ta dig från mörker och från vinter, från bråk från språk från sociala labyrinter
bara håll mig samtidigt, på väg härifrån till där, till vad som inte är, inte är nu
på väg från känslor som hon egentligen inte känner, från ansvar som bränner,
från andra saker än vardagsrutiner och pingstvänner
och skriv sedan mitt soundtrack med tusch på handen.
Håll min naivitet som du höll den då,
håll den runt midjan, håll i nacken,
håll bakom håll handen håll den hårt
och låt den hålla dig tills du somnar om
låt den hålla tills du känner tills du kommer hålla handen på bussen igen
den vilse/leder mig in på något återigen nytt
ett påhitt
ett luftslott
ett inte-lika-grått soundtrack.
(Inget som du antytt. Andas.)
Vårda min naivitet som du vårdade den nyss,
förstå mitt infantila sinne mina spontana eskapader
låt dig inte skrämmas av subtila rader inte heller av sms-kavalkader för
jag tystar givetvis min naivitet (något jag inte gjorde då)
det här är sociala labyrinter som jag förstår mig på
så jag skriver istället önskelisor som inte beror på någon annan
än mig
och spär ut mitt eget soundtrack med spotifyreklam
och ett tystat minne i tusch på handen.
Vill inte att du ska tro sådant om mig
Utrymma
under tiden
mellan nolltvå och nollfyra
bredvid uteställen och snabba jordfrukter och
vid sidan av våra bästa vänner
sitter vi båda och gråter
tagna på sängen
på bänken på bussen (på fritidsgården en gång)
i hålan där vi är nollställda med runtom.
över något som en gång pulserat
svär vi och går skilda vägar
Dialys
Och här sitter jag i en skola som inte är min i en kropp som inte är min
i en tid som inte är min favorit som inte gör mig till en bättre människa. Precis!
Just så! Där en punkt i mitten av bröstkorgen du träffar exakt Nej sluta inte
fortsätt där, där, du. Jag vet inte vem som är första person inte heller vem som är andra.
Fortsätter som om ingenting har hänt hoppas att det händer igen gånger tio.
Måste vi prata om det då? Och gör det ondare i dig (ett annat du nu) om jag gör som du
som du och uppdaterar med hångel och sex och närhet och couldn't care less?
Utgång hemgång nergång undergång.
Dansande charader eller något annat på någon brytning
tre olika dialekter två sorters hat och en ren kärlek.
