pneuma

Jag är den som kryper upp i ditt knä om kvällen, den som spenderar tid med din cyberhud och den som inte vill göra annat än att känna den under fingertopparna. Touch me, touch me, I wanna feel. Jag är den som äter upp dig, sakta, förbrukar dig som bilar bränner bensin, som mat omvandlad energi, som om det inte gjorde någonting om du tog slut. Error. Jag ligger i ditt cyberknä i timmar efter timmar om vardagarna och fördriver dem, och driver rimligtvis bort dig, sakta. Vill ingenting annat än att kunna skriva ett reverse blogginlägg, med du som agent. Med du vilandes i mitt knä, med du cybertouchandes min hud. Det skrämmer mig hur osjälvständigheten blivit ett med ensamheten.