Godispapper

vad tråkigt att en är ett godispapper
som sugs med i vinddraget
när tunnelbanan lämnar stationen
ner på spåret
och så försvinner det

 

 


Alla jag älskar är narcissister

alla jag älskar är narcissister
de gillar mig en gång 
sen står vi i skuld
och då vill de inget mer

Fruktbarhet

bara en natt

väntar vid min sida

tunga tunga tunga

andetag

du svettas på mig

jag luktar varm människa

det är allt


Himlen brinner!

himlen brinner!

jag river den itu

splittrar staden, klipper konturer

klappar hårt med din hud mot min, det

är en cellabyrint, skyskrapsglimt

en ledtråd jag följer

röda kors på kroppen

skattjakt, tvåtakt

russinfingrar på andra dejten

jag hittar inte hem

 

stå upp! stå upp!

hur ska jag andas?

luften är alltid någon annans

vi söker synonymer

vi förmultnar och återuppstår

ett levande vokabulär

snabbt, snabbt

ge mig en plats att stanna

min ordbok, mitt facit,

min hjärnas kompass

mitt hjärtas lugn

 

staden blöder!

snöstormarna tog över

lät kylan sippra in

oväntade vindar från norr

du, mitt röda kryss

när jag tänker på stormen

på vilsna flingor som singlar

kippar jag efter andan

 

världen somnar,

allt en virrig analogi

platserna är alla lika under snö

vita vidder

iskall vadd

håll mig till sömns 

i staden där 

mina andetag är dina


Glasdjur

jag håller ett lånat glasdjur i handen
förlorar mig om jag tappar dig
ett annat du påminner om det som var då
om utbyten och ombyten, om djur på tur
kanske sker det ännu igen
 
jag håller ett lånat glasdjur i handen
tänker att händer det är det du som händer först
givet (lånat)
och håller krosshårt i handen
hennes ord syns när jag blundar
vaga men vässade
penetratrerar visst
 

Dubbelt upp

För de som vill andas vardag med mig finns nu plats för det, på adressen herzschlag.
Jag hoppas att vi håller kontakten även där.

Inte mer

dina tårar blir mina tårar 
nilen blir vit blir blå, och du
du vill glömma mig
glömma allt
men genom att tugga vitt
rita rött
glömde jag aldrig
 
 

Vintermusik och klavertramp

kortklippta naglar i glitter av guld avbitna
missförstådda blickar menande manande saffranssamtal
måndag igen blir tisdag igen, men
helgerna blir vattenfärg mot oljemålning
mot permanent tusch mot eventuell tatuering på revben
 
skördar mandlar från träd jag snart planterar, i tanken
är vi någon slags enhet då, en kropp
ett hjärta två hjärnor och max tre centimeter bort
där celciusförbannelser i stället bygger musik
vibrato av flipprade fingrar, händer med kortklippta naglar
eller krispiga vintertappar klingande stopp-ljud på bussen
ljuder än
 
spegel spegel i ett hus utan tak
utan rödvinsvalser, elektrosex
vintermusik och klavertramp
jag ska inte bli din ångest
 
 

Phalaenopsis

 
07.12
Stod i köket och kände mensblod droppa på foten
inte på mattan eller någon annanstans
tack och lov
 
 

Piller

ta en ipren?
har ont i hjärtat
ta sertralin?
sertralin har kanske hjälpt
panodil zapp? morfin meda?
har ont i själen
ta en alvedon?
alvedon har aldrig hjälpt
paracetamol har aldrig hjälpt
men ta en till då?
har ont i hjärnan också
 

Nu

"Jag vill helst bara dö nu" hade han sagt
och vi viskade stämbanden ömma av ovisshet
av vad gör vi vad vill vi vad håller vi på med egentligen?
"Jag vill helst bara dö nu" av rädsla för av-
anc-er-ad-vå-rdi-he-m-m-me men kommer inte längre,
mikrorörelser blir hud blir ben blir rund mage inget mer.
Jag vill inte se det som du lämnar efter dig.
Jag vill inte handskas med kärlek som går ronden,
med det blanka som blir kvar med det ensamma
och med det döda som kommer att förbli dött.

För tidigt för önskelistor / Djupt vatten

Håll mig som du höll mig då

håll runt midjan, håll i nacken

håll bakom håll handen håll mig nääära.

Låt mig hålla tills du somnar om.

Låt mig ta dig från mörker och från vinter, från bråk från språk från sociala labyrinter 

bara håll mig samtidigt, på väg härifrån till där, till vad som inte är, inte är nu

på väg från känslor som hon egentligen inte känner, från ansvar som bränner,

från andra saker än vardagsrutiner och pingstvänner

och skriv sedan mitt soundtrack med tusch på handen.

 

Håll min naivitet som du höll den då,

håll den runt midjan, håll i nacken,

håll bakom håll handen håll den hårt

och låt den hålla dig tills du somnar om 

låt den hålla tills du känner tills du kommer hålla handen på bussen igen

den vilse/leder mig in på något återigen nytt

ett påhitt

ett luftslott

ett inte-lika-grått soundtrack.

(Inget som du antytt. Andas.)

 

Vårda min naivitet som du vårdade den nyss,

förstå mitt infantila sinne mina spontana eskapader

låt dig inte skrämmas av subtila rader inte heller av sms-kavalkader för

jag tystar givetvis min naivitet (något jag inte gjorde då)

det här är sociala labyrinter som jag förstår mig på

så jag skriver istället önskelisor som inte beror på någon annan

än mig

och spär ut mitt eget soundtrack med spotifyreklam 

och ett tystat minne i tusch på handen. 


Vill inte att du ska tro sådant om mig

 

Utrymma

under tiden
mellan nolltvå och nollfyra
bredvid uteställen och snabba jordfrukter och
vid sidan av våra bästa vänner
sitter vi båda och gråter
 
tagna på sängen
på bänken på bussen (på fritidsgården en gång)
i hålan där vi är nollställda med runtom.
över något som en gång pulserat
svär vi och går skilda vägar
 

Dialys

Och här sitter jag i en skola som inte är min i en kropp som inte är min
i en tid som inte är min favorit som inte gör mig till en bättre människa. Precis! 
Just så! Där en punkt i mitten av bröstkorgen du träffar exakt Nej sluta inte
fortsätt där, där, du. Jag vet inte vem som är första person inte heller vem som är andra.
Fortsätter som om ingenting har hänt hoppas att det händer igen gånger tio.
Måste vi prata om det då? Och gör det ondare i dig (ett annat du nu) om jag gör som du
som du och uppdaterar med hångel och sex och närhet och couldn't care less? 
Utgång hemgång nergång undergång.
Dansande charader eller något annat på någon brytning 
tre olika dialekter två sorters hat och en ren kärlek.

 
     
RSS 2.0