pneuma

Fem dagar av skavsårsvimmel & folkmassehav. Ett nyårsfirande och fyra nätters celebration (celebrate good times come on) över resa på helt egna villkor, fyrverkerier & smällare i hissar på innergårdar på gator på torg. Precis som författaren en gång (säkert flera) sade ska en väl sluta innan det roliga börjar sina (sluta filma innan applåderna börjat avta), för att bevara idéer och samma glödande äventyrslust som innan - och det gjorde vi nog. Tre minuter efter att jag kommit hem till stationen i min lilla lilla stad, trött som vintern av nattåg + hosta, skrek min hesa röst i huvudet: mer! Mer Berghain mer gå gå gå mer falafel mer KaterHolzig mer U1 och mer U8, mer 99 Luftballons mer Watergate mer tyska mer konst mer natt mer dag mer, fler! Ja. Jag har aldrig tidigare haft kläder så innerligt dränkta i rök, men har heller aldrig känt lika stark ångest över att tvätta ur det som sitter i dem alla, som nu. Tecken och tankeväckare till allt som hänt & allt som känts & mycket mycket mer, som är det enda fysiska jag har kvar av Berlin, borde inte få försvinna ner i rören. Men jag har aldrig heller tidigare lett så brett av längtan. Jag vet att inget försvinner av tvättmedel och jag vet att jag kommer dansa med E & E vidare i dagdrömmarna, jag kan nästan urskilja bläcket på min arm fortfarande och jag. är. så. lycklig. Lika lycklig som efter sömn mellan tjugotre och nollett för att plocka fram utvilade, rustade klubbkroppar och sedan springa ut i natten till strax innan soluppgången, lika lycklig som under en himmel av världens största, glittrande smatterband. Jag glömmer aldrig det här.